Bortom tiden, ofött, odödligt
Allt som existerar i tiden lyder under förändringens lag. Men Överjaget, som är utanför tiden, förändras inte.
14.22.3.246Lyssna
Det gudalika Överjaget inom oss är bortom tiden. Det är evigt.
14.22.3.283Lyssna
Överjaget har ingen form som kan avbildas, vägas, mätas eller numreras. Det har ingen rörelse som kan tidsbestämmas och inget ljud som kan registreras på trumhinnan.
14.22.3.260Lyssna
… Alla inre upplevelser är i tiden, dömda att komma och gå medan du själv – medvetandet bakom dem och bakom egots medvetande – är bortom tiden och följaktligen odödlig.
15.23.1.16, utdragLyssna
Våra kroppar föds någonstans i rummet och i tiden. Men Överjaget, som är deras upphov och innersta väsen, är ofött och formlöst, bortom tid och rum.
14.22.3.358Lyssna
Första steget är att upptäcka att det finns en närvaro, en kraft, ett liv, ett medvetande – unikt, oskapat och ofött, utan form, osett och ohört överallt och alltid detsamma. Andra steget är att upptäcka dess relation till universum och till en själv.
13.20.4.133Lyssna
Är detta upphöjda tillstånd något från det förgångna som vi har förlorat eller hör det till en framtid som närmar sig? Varken det ena eller det andra är det korrekta svaret. Detta medvetande har alltid funnits inom oss, gör så nu, och kommer alltid att göra det. För evigt är det hos oss helt enkelt därför att det är vår verkliga identitet.
14.22.3.23Lyssna
Överjaget är inte i tiden och har följaktligen ingen historia. Överjaget är. Det har ingen början och inget slut. Intellektet, som hoppar från det ena till det andra, från det förflutna till framtiden, finner sådana idéer förbryllande och svåra att förstå.
13.19.4.109Lyssna
Till sist finns det ingen återvändo, det lägre jaget måste lämna scenen. Men det gäller inte för det outplånliga högre jaget. Det finns ingen slutlig förintelse för individen, inget totalt uppgående i det ändlösa kosmiska medvetandet …
14.22.3.389, utdragLyssna
När vi inser att det bara är kroppen som föds och dör, att det varken finns början eller slut för det sanna jaget, utan snarare att det är livet självt, har vi förstått saken rätt.
14.22.3.345Lyssna
I varje människas innersta centrum – liksom i varje djurs, växts, cells och atoms innersta centrum – råder absolut stillhet. Det är en stillhet som skenbart förefaller att vara tom, men som i verkligheten innehåller de gudomliga energierna och den gudomliga idén för individen eller tinget.
16.26.1.213Lyssna
Oavsett var människor har råkat befinna sig, långt från varandra i tid och rum och med helt olika klimatiska förutsättningar, har de fått uppleva den gudomliga närvaron. Vad har detta att säga oss? Jo, att närvaron är oberoende av plats och klockslag.
14.22.3.230Lyssna
Det faktum att de tankar vi hade innan vi somnade återupptas efter uppvaknandet och att vår identitet från föregående dag fortsätter oförändrad, bevisar att det hos en del av det högre jaget finns en kontinuitet som sträcker sig genom såväl sömn som vaka.
14.22.3.395Lyssna
Är det inte märkligt att vi efter en natt då vi drömde att vi kanske var en annan person med en helt annan karaktär, ändå kan vakna upp med samma identitet som vi hade dagen före? Och är det inte minst lika märkligt att vi, efter en natts djup, skön och drömlös sömn, då vi var totalt omedvetna om vår vanliga identitet, ändå kan återvända till den vid uppvaknandet? Hur kan dessa märkliga ting förstås? Förklaringen är att vi aldrig, varken under dröm eller i djup sömn har lämnat vårt verkliga jag, att vi aldrig i djupet av vårt inre varit någon annan, och att den enda förändring som skett är en förändring av medvetandetillståndet, inte av medvetandet självt.
13.19.3.186Lyssna
Vetskapen om att ingen människa är den andra lik gäller våra kroppar och medvetanden, inte den andliga delen av vår natur som kan upplevas under djup meditation, då det personliga jaget har dragit sig tillbaka. Kvar är då endast medvetandet i sig självt, fritt från tankar och fritt från världen. Detta är jagkänslans grund, som upplevs exakt på samma sätt av alla människor. Detta medvetande, ”där Gud och människa möts”, kan aldrig dö.
14.22.4.121Lyssna
Här är ett misstag som begås alltför ofta av människor som ställer de urgamla, existentiella frågorna: Eftersom de ser att varje levande väsen har en början, tar de för givet att Gud också måste ha det. Den livskraft vi kan se hos varje nyfött barn kommer från Gud. Denna kraft har alltid existerat och manifesterats i oräkneliga livsformer. Gud, deras ursprung, är ofödd. Gud har alltid funnits …
16.27.1.15, utdragLyssna
… Universum må utplånas och försvinna, men dess kreativa idé finns kvar i Världsmedvetandet. Så är det också med vår kropp, den må dö och förintas. Men den kreativa idén om människan fortsätter att leva i Världsmedvetandet som vår själ, och den kommer inte att dö. Själen – fullkomlig och odödlig – är vårt verkliga jag, människans sanna idé som för alltid väntar på att uppenbara sig. Själen – Guds omanifesterade avbild i människan – ser fram emot det ögonblick då den kan visa sig i vårt dagliga, vakna medvetande.
16.26.4.63, utdragLyssna
Den nya fysiken har upptäckt att skapelsen är en pågående process som aldrig har sett någon början. Dess atomer och universa framträder och försvinner. Vad säger oss detta? Jo, att den form- och tidlösa tomhet, som allt härrör ifrån, är verkligheten och att universum är en manifestation av den.
16.26.2.26Lyssna
Det känns betryggande att veta att Överjaget aldrig för ett ögonblick lämnar eller utplånar det mänskliga egot, hur djupt det än förnedrar sig. Överjaget kan inte göra det, oavsett vad vilseledda sekter än säger, eftersom det genom detta medium kan göra avtryck i tid och rum.
14.22.3.392Lyssna
Klicka HÄR för att komma till Biblioteket.